Tack från oss till dig som följt oss på vår ”resa”

Den första språkklassen slutade 2015 och besökte riksdagshuset.

För 4,5 år sedan fick vi ett par dagar på oss att planera för att ta emot drygt 30 nyanlända ungdomar i ålders 13-18 år i vår första språkklass. Ett år senare startade vi vår andra språkklass – då med elever som hade arabiska som modersmål. I samband med detta startade vi vår blogg. Trevande i början, men efter ett tag kände vi oss säkrare och var glada för att Josefin (Nilsson) ”tvingade” mig och Linda att starta Navets språkklass-blogg.

I tisdags hade vi avslutning och vår tredje språkklass slutade. Till hösten kommer det inte någon ny språkklass till oss på Navet.  En anledning är att det knappt kommer några nyanlända till Örebro, en annan att vår skola kommer att vara knökafull under nästa läsår. Vad som händer året därpå är det ingen som vet. Linda slutar på skolan och går vidare till sfi-undervisning på Komvux, Mahdi kommer att att jobba halva sin tid som studiehandledare för enskilda elever på Navet och halva tiden på modersmålsavdelning. Per och jag kommer bland annat att undervisa och vara klassföreståndare i årskurs 7 – i reguljära klasser.

Det har varit så givande att arbeta med nyanlända och vi är så glada över att vi har fått möjlighet att arbeta med dessa språkklasser. Det har också varit roligt och intressant med alla möten – både IRL och på nätet som vi har haft med kollegor över hela Sverige. Många intressanta samtal har det blivit och vi har lärt oss mycket av de som vi har haft kontakt med. Det känns lite konstigt nu tycker jag. Lite som en sorg över att vårt ”skötebarn” läggs ner, lite som en liten identiteskris för mig – är jag inte längre en i gängen bland lärare för nyanlända? Jag hoppas att jag, i en framtid, åter kommer att få möjlighet att jobba med nyanlända elever i en form som jag tror på. Om ett år blir Navets skola enbart en 7-9-skola. Jag hoppas att det öppnar nya möjligheter.

Vi bjuder på några tillbakablickar:

    

           

  

I vilket fall som helst vill vi åter tacka er som följt oss och önska er alla EN RIKTIGT SKÖN SOMMAR!

Navets språkklass/Suzanne

.

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Äntligen – Kommer vi att få se fler behöriga nyanlända till gymnasiet?

Satt med några elever som gjorde ett samhällskunskapsprov då jag ser följande meddelande i mobilen: ”OJOJOJ!” Jag och en av mina nära vänner brukar ständigt samtala. Om skolutveckling, bra saker, men även om sådant som vi upprörs över och vill förändra. Nu stod det stora bokstäver, vilket för mig innebar att nu har något riktigt, riktigt knasigt blivit gjort. Men sekunderna efteråt kom följande: ”lyssnar på presskonferensen! Så bra – äntligen! Får hoppas att det går igenom”. Det handlade såklart om den utredning som Ebba Östlin gjort och som nu överlämnades med titeln ”Fler nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet.”

Nu har jag tittat på presskonferensen och känner samma glädje. Därför vill jag skriva lite om konferensen och om mina spontana tankar. Du kan ta del av presskonferensen här: http://www.regeringen.se/sveriges-regering/utbildningsdepartementet/   Jag har ännu inte läst utredningen, men vill du ta del så: http://www.regeringen.se/49c292/contentassets/07b765bfe914435eae8f5a4b64308821/fler-nyanlanda-elever-ska-uppna-behorighet-till-gymnasiet-sou-201754.pdf  De bilder som finns i inlägget har jag, olovandes, tagit från sändningen från presskonferensen.

Innan jag påbörjade tittandet tog jag fram utredningen och scrollade till referenser. Blev nöjd med det jag såg – verkade, i mitt tycke, vara bra referenser, vilket gjorde mig än mer positiv inför presskonferensen. Förhoppningsfull. Hoppades på något nytt, och något annat än floskler som egentligen inte säger något.

Presskonferensen inleddes av Gustav Fridolin och Anna Ekström och de la ribban direkt. Visade, på ett engagerat sätt, att de vill ha en förändring, en förbättrad och mer likvärdig undervisning för våra nyanlända elever och Anna Ekström sa: ”Man kan nästan inte överskatta betydelsen av en fullgjord gymnasieutbildning för möjligheterna att lyckas på den svenska arbetsmarknaden, komma in och få ett jobb.” Jag som studievägledare vet hur sant detta är. En fullständig gymnasieexamen är så viktig för ett framtida gott liv.

Därefter tog Ebba Östlin, utredare över. Mitt intresse fortsatte. Jag kände, utan att knappt känna till henne, att detta är en person som vet vad hon talar om. Som är intresserad på riktigt av att detta ska bli bra. Hon sa saker som jag hört kunniga, engagerade lärare för nyanlända tala om och jag kände lite ”det är ju det jag alltid säger”. OBS! Jag menar inte att förringa Ebba Östlins arbete eller att försöka förhäva mig själv. Jag menar bara att det tyvärr rätt ofta känns som om vi som jobbar med nyanlända ser och tycker saker, men att vi nästan talar för halvdöva öron (även om jag ser en ljusning nu på sista tiden). Att det är som om vi är besvärliga när vi kämpar för dessa elevers rätt till en likvärdig och god undervisning. Ebba Östlin talade också om det som vi talar om, om verkliga svårigheter och gav en god bild av hur det kan vara och hur vi önskar att det ska vara. Det var denna gemenskap jag kände. Vidare uppskattar jag att hon nämner och tar lärares arbetsbelastning i beaktande och tittar på diskrimineringslagstiftningen och kopplar den till de nyanlända. Och vilka förslag presenterades då? Här följer några:

Slopa betyget F – inför ett skriftligt omdöme

Vi som jobbar med nyanlända elever vet hur nedbrytande det är för dem att få ett F i betyg i början av deras skolgång. De kämpar och kämpar och gör kanske en enorm resa, men ”tyvärr det räckte inte till, det blir betyget F…” Förslaget är nu att progressionen ska visas på annat sätt, så att den blir synliggjord. Detta ska ske genom att lärarna skriver ett skriftligt omdöme. Hur detta ska synliggöras finns det ännu inget utarbetat förslag på och enligt förslaget ska det ska även komma bedömningsstöd till lärarna. Som vi har längtat efter denna förändring.

Individuell studieplan för årskurs 7-9

Ebba sa att detta kanske är det viktigaste förslaget. Hon saknar en röd tråd genom hela elevens skolgång i utbildningssystemet och sa: ”Min bild är att de svenska kommunerna och lärarna är duktiga idag på att göra kartläggningen och se till att faktiskt ta reda på vilken utbildningsryggsäck eleverna har med sig när de kommer till Sverige. Sen finns det ett litet glapp som riskerar att den här kartläggningen inte alltid landar ut i klassrummet, så att den faktiskt påverkar hur undervisningen är uppbyggd. Det här glappet måste vi täppa igen så att det verkligen finns en röd tråd. Kartläggning och undervisning, men också med  tydliga mål. Att du faktiskt ska bli behörig till  och också kunna genomföra en  gymnasieutbildning.” Känns det igen? Det finns flera orsaker som man kan behöva titta på, exempelvis hur vi överför information. Men det handlar även om okunskap om vad vi ska göra med kartläggningen och ibland saknas förutsättningarna. Detta behöver vi jobba vidare med tänker jag.

Och Ebba fortsätter med att tala om att vi idag har möjlighet till prioriterad timplan för dem som har god skolbakgrund (det är ju faktiskt bara de som kan använda sig av denna möjlighet) och anpassad studiegång. Hon tar upp risken med anpassad studiegång – nämligen att eleven därmed kanske inte blir behörig. Och om eleven blir behörig finns risken att det ”bara” blir till ett yrkesprogram. Det är inget fel på yrkesprogram, de är mycket bra, men om du inte ens har chansen till ett högskoleförberedande program – var är då likvärdigheten? Detta är något som jag ständigt poängterar, så även här kan jag bara hålla med utredningen. Utredningen föreslår en tredje väg,  nämligen en

anpassad timplan

Den skulle innebära att eleven får lika mycket undervisningstid som alla andra elever, men att vissa ämnen kan få utökad tid på bekostnad av andra. Det skulle dock inte röra sig om 8 ämnen som gäller för att bli behörig till ett yrkesprogram, utan 10-12 ämnen (för de högskoleförberedande programmen krävs betyg i 12 ämnen). Detta förslag känner jag att SYV-Suzanne behöver titta närmare på. Hur tänker vi gällande vilka ämnen som eleven ska läsa? Skippar vi SO stänger vi vissa dörrar, skippar vi NO stängs andra. Ska det bli likvärdigt behöver vi hålla många dörrar öppna, så jag önskar i alla fall att man till  en början har undervisning i alla grundskolans ämnen för att få en bild av vad ämnena innebär.

Studiehandledning till alla – om det inte är uppenbart obehövligt, samt modersmålsundervisning för ensamkommande 

Jag visste inte att det finns skolor som inte erbjuder modersmålsundervisning till ensamkommande, men det gör det. De kan ju inte alltid ha det som dagligt umgängesspråk hemma… I vilket fall som helst ska de ha rätt till modersmålsundervisning.

Det ska även bli lättare att få studiehandledning. Det ska vara det naturliga för alla nyanlända på högstadiet och därför ska inte något åtgärdsprogram skrivas.

Jag tycker att dessa förslag är bra, men tänker att man behöver vara riktigt tydlig mot huvudmännen. Modersmålslärare och studiehandledare kommer inte att växa på några träd av sig själv, utan det gäller att se till att locka fler till yrket. Att agera. Det behövs utbildning av god kvalitet, bra arbetsvillkor och det behövs intresserade flerspråkig vuxna. Satsa på att locka nya – varför inte försöka locka unga som gått i den svenska skolan eller satsa på nyanlända med intresse?

Utökad tid, exempelvis mer svenska som andraspråk och lovskola

Här finns det sedan tidigare möjlighet att söka statsbidrag och det föreslås bli kvar. En svårighet som jag kan se är att ha tillräckligt med utbildade personal. Redan idag har vi ju problem med att få tag på kompetent personal till nyanlända elever. Även här behöver man satsa aktivt. På olika plan. Det behövs fler lärare i svenska som andraspråk och det behövs fler ämneslärare med kompetens för att undervisa flerspråkiga elever.

Det gäller också att huvudmännen vill/kan satsa. Denna uppgift har jag inte kontrollerat, men det svar jag fick då jag efterlyste var pengarna som min kommun fått för utökad tid för svenska som andraspråk var att det blev för dyrt för kommunen  så att pengarna sändes tillbaka. Kommunen behövde nämligen även stå för en del själva.

Se över ämnena svenska och svenska som andraspråk

Detta har inte utredningen hunnit titta på, men att föreslår att Skolverket ska få i uppdrag att titta på någon sorts nybörjarsvenska. Ebba Östlin tycker, liksom väl alla vi som jobbar med nyanlända, att det inte är rätt att vi enbart har två ämnen som båda bygger på att man faktiskt går hela sin skolgång i Sverige för att nå målen. Det behövs nybörjarsvenska.

Språkintroduktion

Det sista som tog upp gällde gymnasieskolans introduktionsprogram och då bland annat språkintroduktion. Ungefär 30% av de elever som börjar på språkintroduktion har redan hunnit gå i en förberedelseklass på grundskolan och sedan i en reguljär klass. När det blir dags för gymnasiet får många starta om i en grupp för bara nyanlända, på språkintroduktion. Eleverna ser ofta detta som en  tillbakagång, att starta om igen. Utredningen vill se fler möjligheter. Låta elever, som bör ha en chans att klara det, få möjlighet att starta på ett nationellt program (som integrerad elev) eller ett annat introduktionsprogram om de tros ha förutsättningar att klara av det. Jag välkomnar förslaget och tänker att det är viktigt att personalen inom gymnasieskolan får utbildning i hur de kan förändra sin undervisning så att de underlättar för de nyanlända och de flerspråkiga eleverna. För utan denna kunskap är risken stor att svaret bara blir: Nää, de klarar inte undervisningen…

/Suzanne 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Skolinspektionens rapport om mottagande av nyanlända i grundskolan – mina subjektiva tankar

I går publicerades Skolinspektionens rapport ”Skolhuvudmännens mottagande av nyanlända elever i grundskolan, utbildning så fort som möjligt.” Länk till pressmeddelande och rapporten finns här:/https://www.skolinspektionen.se/sv/Beslut-och-rapporter/Publikationer/Granskningsrapport/Kvalitetsgranskning/skolhuvudmans-mottagande-av-nyanlanda-elever/

Rapporten bygger på en kvalitetsgranskning med frågeställningar om hur huvudmännens styrning och organisering av mottagandet ser ut, hur de inledande bedömningarna av de nyanlända elevernas kunskaper genomförs och vilket innehåll de har, samt hur resultaten och informationen från de inledande bedömningarna sprids. Alla Sveriges kommuner har fått besvara en enkät. Därtill har 28 huvudmän besökts och granskats närmare.

Skolinspektionen ser en positivt utveckling av mottagandet sedan 2009 års granskning. De betonar särskilt att den stora invandring som skedde under 2015 har bidragit till att många kommuner behövt öka sin kompetens gällande nyanländas utbildning. Men Skolinspektionen ser också att det är mycket som behöver fortsätta att förbättras.

Jag har ju inte gjort någon egen inspektion, men den bild jag har stämmer med inspektionens. Det har blivit ett ökat fokus på de nyanländas och de flerspråkiga elevernas rätt till en god utbildning under de senaste åren, både ute på skolorna och i den allmänna debatten. Alltfler skolor tar emot nyanlända, fler lärare lär sig om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt etc.

Det jag nu vill dela med mig av är ett nedslag i några av mina egna personliga och subjektiva tankar kring det jag tagit del av i rapporten. Till viss del handlar detta om sådant som kanske inte stämmer helt överens med min bild eller något som jag tycker är missuppfattat. Just därför inledde jag med att säga att jag delar mycket av inspektionens syn – att mycket bra skett och sker, men att mer krävs. Jag är väldigt nyfiken på vad ni andra tänker – om rapporten eller om mina tankar. Dela gärna med dig du med.

Något som slår mig är att inspektionen säger att de ska titta på det första mottagandet, men i rapporten tycker de även till om undervisningen. Även fast detta inte togs upp i deras frågeställning. Jag tänker vidare på – eftersom Örebro kommun och min egen skola är granskad – hur kort tid inspektörerna varit vid varje skola. Det handlar om få timmar. Ett samtal. Det i sig betyder naturligtvis inte att en rapport blir dålig, men det kan vara bra att vara medveten om, särskilt som skolinspektionsrapporter brukar få ett starkt genomslag och nästan tas som akademisk forskning när det gäller att påvisa hur något är och/eller bör vara.

Särskilda mottagningsenheter

Ungefär hälften av huvudmännen har en central mottagningsenhet för de nyanlända eleverna. Hur denna är organiserad och vad som sker där skiljer sig åt. Däremot verkar en 8-veckorsperiod vara något som de flesta kommuner tillämpar. Skolinspektionen anser att det är otydligt vilken undervisning eleverna egentligen får där och kvaliteten skiftar. Ofta sker kartläggning steg 1 och 2 vid denna enhet. Är det då bra att ha dessa enheter? Naturligtvis kan frågan inte ställas på det viset – det beror ju exempelvis på vad som sker där.

Jag tänker att man behöver fundera på vad syftet är med mottagningsenheten. Jag tänker även att man behöver fundera över vad de skolor som ska ta emot de nyanlända har för behov. På min skola har vi exempelvis önskat att få eleverna till oss direkt. Vi har kompetens för att utföra kartläggningarna, vi har behöriga ämneslärare och vi vill komma igång att arbeta med vår grupp. Vi fortsätter kartläggningsarbetet i samband med undervisningen. Det är vi som ska undervisa och vi ger undervisning i alla ämnen från start. Andra skolor har inte den möjligheten och då kan en central kartläggningsenhet vara att föredra. Att då som många kommuner resonerar, oavsett vad rektorerna på skolorna anser, besluta att alla ska göra lika, att alla måste ha en lika start känns knepigt. Varför då? Det allra viktigaste är väl vad som sker i den fortsatta undervisningen (och den blir ju aldrig lika) och inte att de första veckorna är exakt lika för alla? Skolinspektionen tar upp, och jag håller med om, att det inte är ok att frånta rektorn beslutanderätten av undervisningen under  den tid som eleverna befinner sig på en kartläggningsenhet. Enligt våra styrdokument ansvarar rektorn för elevens utbildning och ska se till att eleven får undervisningen i skolans alla ämnen, men ges således inte alltid möjlighet att följa detta.

Kartläggningarna – används de?

De lagstadgade kartläggningarna verkar göras, men vad som händer därefter varierar. I vissa fall kommer inte kartläggningarna fram från kartläggningsenheten till den kommande undervisande skolan, i vissa fall görs kartläggningarna om på den undervisande skolan och ibland används de bara inte för att forma den fortsatta undervisningen. Varför då?

Det finns ju så många orsaker och dessa måste man titta på tänker jag och försöka finna en lösning på. Är det logistiken som inte fungerar får man ju bara hitta en lösning på det. Är det så att de undervisande lärarna inte tycker att de kartläggningar som den centrala kartläggningsenheten gör håller måttet behöver man fundera på om man kan förbättra något eller kanske är det så att den undervisande skolan  själv bör sköta kartläggningen?När Skolverket höll utbildningar kring kartläggningen framhöll de ju att det allra bästa är om den undervisande läraren kan göra kartläggningarna. Jag tänker att det även kan handla om att lärare inte vet vad de ska använda kartläggningarna till. Enligt lagen ska kartläggningarna genomföras, men sedan då? Hur ska vi anpassa vår undervisning efter vad kartläggningen visar? Hur gör vi? Vilka möjligheter har vi?

Språkklasser? Samla elever med samma modersmål?

Jag jobbar ju i en språkklass, en klass där eleverna har tvåspråkig under
visning – i dagsläget somaliska och svenska. De som följt mig vet att jag tycker att det är ett bra sätt att organisera undervisningen på och jag har skrivit några blogginlägg om detta och min frustration över att det knappt talas om detta, utan att man får uppfattningen att det är förberedelseklass mot direktplacering som gäller. (Se ex: https://navetssprakklass.wordpress.com/2016/02/18/hur-inkluderar-vi-etniskt-svenska-elever-i-den-flersprakiga-och-mangkulturella-skolan/) Är detta då något som tas upp i rapporten – särskilt med tanke på att de granskat vår skola? Joo, jag tror att det bland annat är det som jag hittar på s 27 i rapporten. Där står:

”Oftast är förberedelseklasserna förenliga med lagstiftningens krav. Men vid fyra skolenheter möter inspektörerna klasser för bara nyanlända elever.” 

De fortsätter och säger att eleverna är permanent placerade där och att undervisningen inte integrerar med elever i andra klasser. Att rektorerna gjort så för att det kommit så många nyanlända på kort tid och att de även menar att det ger organisatoriska vinster, som en samordnad studiehandledning på modersmålet. Och de betonar att de ser allvarligt på detta!

Jag blir fruktansvärt provocerad! Nu kanske detta inte handlar om oss, för våra elever är integrerade med andra elever i flera ämnen, men visst första året var de inte det. (Jag blir också lite osäker eftersom det i den granskning som gjordes av Örebro skriver Skolinspektionen att På skolan finns en språkklass för somaliska elever som går i årskurs 7-9. Språkklassen är en reguljär klass med tvåspråkig undervisning.”) Likafullt blir jag även provocerad över den okunskap som jag faktiskt menar att de har gällande studiehandledning,  eller är det kanske naivitet eller kanske båda? De menar nämligen att en enskild elev ska ha lika rätt till den studiehandledning som en hel grupp kan få. De ska få så mycket studiehandledning som de behöver. Jag ska förklara lite av hur jag tänker.

Studiehandledare varken växer på träd eller är gratis. Om exempelvis en nyanlända elev på högstadiet ska kunna bedriva studier i skolans alla ämnen på en hög nivå med mål att nå godkända betyg krävs det mycket studiehandledning i början. I språkklassen har vi till att börja med studiehandledare på i princip alla lektioner. Om vi sprider ut alla elever på olika skolor och i olika klasser (för inspektionen tar också upp att om man samlar en språkgrupp på en särskild skola blir det segregering) skulle det innebära att vi behöver ha nästan lika många studiehandledare som elever. Om vi i stället samlar eleverna i språkgrupper ger det samordningsvinster OCH pedagogiska vinster.

Det finns så många pedagogiska och sociala vinster med att ha en elevgrupp med samma modersmål och med tillgång till mycket studiehandledning. Ett är att eleverna kan känna trygghet i att alltid  ha en vuxen och kamrater som talar deras språk i närheten. De kan därmed alltid göra sig förstådda. Undrar de över något kan de framföra det och få svar, är de oroliga finns någon där, blir det missförstånd på grund av språket kan det snabbt redas ut.

Genom att eleverna tillåts och uppmuntras att även använda sitt modersmål i undervisningen kan vi hålla en undervisning på hög kognitiv nivå. De kan resonera med varandra på modersmålet. Vi bedriver inte enskild undervisning – vi lär i samspel med varandra. Jag påstår att detta gynnar lärandet och dessa tankar ligger ju även bakom vår läroplan, läs- och skrivlyftet, mattelyftet etc . Att modersmålet ses som lika mycket värt som det svenska språket stärker också elevernas självkänsla, deras identitet. ”Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa, och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.” (Lgr 11, kap 1,s 9.)  Och nej, vi behöver inte vara rädda för att de inte lär sig svenska. De är så väl medvetna om att svenskans betydelse och vill så gärna lära sig och använda sig av det svenska språket.

Jag tror jag slutar där för annars kan detta inlägg bli hur långt som helst. Och som sagt är jag även intresserad av dina tankar.

/Suzanne

 

 

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Poesi med och av nyanlända elever

Här kommer ett gästspel på bloggen från mig, Hanna Björnmo, som är vfu-student på Navet. Jag är i slutet av min utbildning till ämneslärare i svenska som andraspråk och spanska och gör tre vfu-perioder på skolan under det här läsåret. Jag har haft förmånen att få finnas med i undervisningen av nyanlända elever i åk 8 och 9, bland annat i Navets språkklass. Själv har jag framför allt undervisat en grupp som består av elever i åk 8 med somaliska och arabiska som modersmål. Några av dem har tidigare gått ett år i språkklassen men har numera all sin undervisning i en annan klass på skolan. Alla elever som läser svenska som andraspråk i den klassen utgör en egen undervisningsgrupp i ämnet och har Linda som sva-lärare.

20170308_161915Eleverna har fem lektioner svenska som andraspråk i veckan, en lektion om dagen. Undervisningstiden för sva och språkval utgör en helhet. Det är ett fördelaktigt upplägg då eleverna får sva varje dag och det finns mycket tid att både arbeta på djupet och komma långt. Eleverna har möjlighet att lära sig väldigt mycket. Det är klart bättre för eleverna att få gemensam undervisning i sva med en och samma lärare under så många lektioner i veckan än om de t ex hade arbetat enskilt med olika saker under sin språkvalstid och då kanske haft en annan lärare. När eleverna har en sva-lektion om dagen blir det inte heller lika kännbart då lektioner går bort vid t ex studiedagar eller helgdagar, eleverna förlorar helt enkelt inte så mycket undervisningstid.

Jag tänkte berätta hur vi i slutet av höstterminen arbetade med området dikter under två veckor. I min förberedelse läste jag delar av Sara Perssons bok ”Nyanlända elever – undervisning, mottagande och flerspråkighet” som kom ut i augusti förra året. Jag kan verkligen rekommendera den! Även om den i första hand vänder sig till lärare som arbetar med flerspråkiga elever i åk 1-6 är den klart läsvärd också om man undervisar äldre elever. Den innehåller så mycket som man som lärare till flerspråkiga elever behöver ha med sig. Den är konkret, har ett tydligt upplägg och är lättläst. Modersmålets betydelse lyfts fram, det finns undervisningstips och bland annat ett helt kapitel om stöttning som jag tar med mig mycket ifrån.

Ett kortare avsnitt i Sara Perssons bok handlar om poesi. Jag läste detta och tittade även i ett par olika läromedel om hur dikter presenteras. Jag besökte stadsbiblioteket och fick hjälp av en bibliotekarie att leta fram böcker som hade dikter både på arabiska och svenska respektive somaliska och svenska. Jag samlade också ihop ett antal diktböcker (som så långt som möjligt passar tonåringar) från skolan, stadsbiblioteket, skolbiblioteket och lånade även någon bok av språkklassens studiehandledare tillika modersmålslärare Mahdi för att eleverna skulle få flera exempel. Eleverna fick möjlighet att ta med sig dikter på sina modersmål. En elev tog med sig en dikt so20170308_154821m hennes pappa hade skrivit som jag bad en studiehandledare översätta till svenska. Dikten visade vi på både arabiska och svenska och jag läste den högt för eleverna (eftersom eleven önskade att jag skulle göra det istället för henne). Att be eleverna ta med sig dikter hemifrån är något som Sara Persson tipsar om i sin bok som ”ett trevligt sätt att väcka elevernas engagemang och involvera familjerna”. Jag tänker att det också är ett sätt att visa att man värderar elevernas modersmål och kulturella sammanhang.

Det första jag gjorde i undervisningen var att fråga eleverna om deras erfarenheter av dikter. Jag ville få veta vad de hade för förkunskaper om texttypen och ta vara på dessa. Vi arbetade efter cirkelmodellens fyra faser (finns att läsa om i olika litteratur, bland annat i Sara Perssons bok). Först pratade vi om vad dikter är för något, vad de kan handla om och att de kan skrivas på många olika sätt. Vi pratade om rim, liknelser och metaforer och eleverna fick även begreppen med tillhörande exempel samlade på ett papper att ha som stöd när de behövde gå tillbaka och repetera. 20170308_162205Vi arbetade med ett antal olika dikter, bland annat två av Mårten Melin som heter ”Jag är världen” och ”Solsystem”. Mårten skriver för en yngre publik men om man väljer med omsorg kan man hitta dikter som även passar tonåringar. Andra dikter var Erik Blombergs ”Var inte rädd för mörkret” och en dikt utan titel av Marija Kusic ur boken ”Varför älskar jag så? Tonårsdikter från Rinkeby”. Jag valde att läsa högt för eleverna. Detta för att de skulle få en chans att uppleva dikternas speciella uttryckssätt där rytm, rim, pausering vid radbrytning osv är en viktig del. Några av eleverna är inte så starka läsare och då är det också en fördel att läraren läser högt för att de ändå ska kunna få en läsupplevelse. Samtidigt hör de hur orden uttalas och betonas. När jag läste hade de stöd av den skrivna texten, antingen på papper eller via projektor.

När vi hade pratat om dikter, läst och analyserat olika exempel och diskuterat dikters särdrag gick vi vidare till att skriva dikter tillsammans. Vi använde skrivmallar och skrev gemensamma dikter på rim, med liknelser och med metaforer. Med inspiration av ”Blackout Poetry” som Sara Persson beskriver gjorde jag en variant där eleverna fick varsitt kopierat uppslag från en roman de läst gemensamt under hösten. De fick klippa ut ord och meningar som de sedan satte ihop till egna dikter. De var begränsade till de ord och meningar som fanns på just deras uppslag och kunde inte välja att formulera sig fritt. Det gjorde att de här dikterna fick en speciell texteffekt som man kan känna igen från en viss sorts dikter.

En övning som en del av eleverna verkligen gillade var då de fick skriva ”kylskåpspoesi” på whiteboarden. Just den ask IMG_0720med kylskåpspoesi som jag hade lyckats låna var med kärlekstema så det präglade de dikter som växte fram. Att använda kylskåpspoesi (alltså magneter med ord) gjorde att de enkelt kunde arbeta tillsammans och skapa dikter ihop, förändra och förbättra.

IMG_0719

Efter att vi skrivit ett antal olika dikter tillsammans fick eleverna slutligen skriva varsin egen dikt. De skrev, fick respons och bearbetade sedan sina texter med stöttning av både mig och Linda.

IMG_0644IMG_0647

Jag har aldrig tidigare undervisat om poesi. Elevernas alla språk, både modersmål och andra språk de kan, var verkligen en tillgång i undervisningen. En elev som kan både somaliska och arabiska kunde få förklarat för sig på somaliska av en klasskompis och i sin tur förklara på arabiska för några andra. Den elev som är bra på engelska fick chans att använda det. Som lärare är det dessutom bra att använda kroppsspråk för att förstärka, förklara eller förtydliga. Bilder är också ett jättebra komplement till texter och för att förklara ord. Att arbeta tillsammans och skriva gemensamma texter är av stort värde när man arbetar med nyanlända elever. Något jag tar med mig från min vfu är att det är möjligt att arbeta gemensamt med nästan allt. Eleverna kan stötta varandra och som lärare får man direktrespons på vad eleverna förstår och klarar och vad som ännu är svårt. Under arbetets gång har jag lärt mig mycket och det var väldigt givande att få arbeta med poesi med just de här eleverna. De var intresserade och engagerade och vi hade väldigt roligt under tiden. De är fantastiskt härliga elever! Det är verkligen en förmån för mig att få möta dem och arbeta tillsammans med dem och Linda under min vfu här på Navet. 

20170308_161633

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Får jag läsa? Textsamtalet lyfter elevens text

 

Läslyftet på Navet

Under det här läsåret går Navets högstadiepedagoger kompetensutvecklingen Läslyftet. Suzanne är vår läslyftshandledare och vi har under höstterminen arbetat med modulen ”Samtal om text” och jag har tillsammans med mina kollegor utvecklat min undervisning och fått fördjupade kunskaper i språk-, läs- och skrivdidaktik.

På Navet får vi avsatt tid till att läsa den artikel och se de filmer som är aktuella i modulen. Vi för loggbok medan vi läser och ser filmerna och skriver ned sådant som t ex är intressant, bra, nytt eller svårt. Vi diskuterar och reflekterar över texten och filmen under vår läslyftsträff på tisdagar och planerar en undervisningsaktivitet med Suzanne som stöd. Kompetensutvecklingen är tätt knuten till vår ordinarie undervisning med eleverna. Vi går ut och provar undervisningsaktiviteten för att sedan komma tillbaka och berätta, reflektera och lära nytt med kollegor. Vi lyfter både det som har varit positivt och det som inte blev helt lyckat. Det är helt okej att säga att man har misslyckats med sin aktivitet och  många gånger drar vi lärdomar av det. Det är också intressant och givande för mig som svensklärare att få ta del av hur mina kollegor undervisar om text i sina ämnen!

 

Samtal om elevers egna texter

Nedan kommer jag att beskriva hur jag har genomfört ett samtal om en elevtext tillsammans med en elev i vår språkklass. Det är en undervisningsaktivitet som är knuten till del 7 ”Samtal om elevers egna texter”. Först har jag läst Anne-Marie Körlings artikel ”Textsamtalet lyfter elevens texter” och sett samtalsfilmen som ingår i del 7. Jag har också tittat på en undervisningsfilm där elever i år nio uppmuntras att samtala om sin egna texter och ta stöd av varandra i skrivprocessen.

Jag tar fasta vid det jag lärt mig av Anne-Marie Körling!  För att elevers språk ska utvecklas så måste elevens text möta en läsare. Det är av stor vikt att ta fram läsaren inom läraren. Eleverna lär sig också att deras texter ska läsas av andra och att texten måste ”stå på egna ben”. Att t ex högläsa det eleven skrivit bekräftar att hen har en läsare i läraren och om man har frågat eleven om man får lyssna så ska man hålla sig till det, trots att man vill rätta eleven.

Anne-Marie Körling skriver vidare att många gånger börjar ett textsamtal med att läraren lyssnar på vad eleven skrivit eller så högläser läraren elevens text. Läraren ska inte genast korrigera elevens text utan fortsätta lyssna för att eleven själv ska få möjlighet att reflektera över sin text. Hon poängterar att elevens text ska mötas med respekt och nyfikenhet.

Anne-Marie Körling förespråkar öppna frågor i textsamtalet. Så här har hon kategoriserat dem:

  • Bekräftande frågor (Jag ser att du väljer att använda det här ordet, berätta?)
  • Stöttande frågor (Hur vill du ändra din text, berätta? Hur tänker du? Behöver du stöd/hjälp?) och
  • Utmanande frågor ( Hur varm är den här sommardagen? Vilka ord behöver du för att beskriva den här varma sommardagen? Hur ”varm” kan din text bli?

 

 

Textsamtal med elev

Här nedan återger jag delar av ett textsamtal med en elev. Eleven har gått i svensk skola i ca två och en halv termin när vi har textsamtalet. Jag har också med två klasskamrater som lyssnar för att de också ska få ta del av modellen för textsamtal. Eleverna är trygga med varandra och alla parter är väl införstådda med att texten ska bemötas med respekt och nyfikenhet.

IMG_0870.JPG

Pågående textsamtal om elevens egna text

Vi har arbetat med noveller enligt cirkelmodellens fyra faser. Vi har läst, studerat novellens struktur och språkliga drag samt skrivit en gemensam inledning till en novell. Slutligen har eleven skrivit en egen novell.

Först högläser eleven själv sitt utkast. Jag reagerar inte utan väntar in eleven. Vad vill hen samtala om?

Eleven: Jo, jag tänker på det här med dialogen i novellen. Jag tror inte jag har skrivit den på rätt sätt.

Läraren: Hur tänker du då?

Eleven: Jo, jag har inte börjat på ny rad när en person pratar och sen ser jag att jag har glömt talstreck. Där och där. (Eleven pekar.)

Läraren: Ja, just det. På en del ställen i texten gör du rätt och på andra fel.

(Vi går igenom dialogen tillsammans. När vi går igenom texten så uppmärksammar jag också eleven på att hen blivit säkrare på skrivreglerna. Skiljetecken och stor bokstav är oftast på rätt plats. Sedan bestämmer vi att jag ska högläsa texten.)

Eleven: Jo, jag har en fråga. Jag ha skrivit att ”de började älska varandra på en gång”. Är det rätt? Säger man så?

Läraren: Kan du utveckla vad du menar?

Eleven: Jo, första gången som de (huvudpersonerna) träffades så blev de kära. De kände kärlek på en gång.

(Vi diskuterar begreppen ”förälskade” och älskar” och eleven bestämmer sig sedan för att ändra  till att ”de blev förälskade vid första ögonkastet” istället. Sedan kommer eleven inte på något mer som hen vill prata om.)

(Nu har klasskamraterna som lyssnat på textsamtalet blivit nyfikna på texten och vill delta i samtalet. Vi bjuder in dem!)

Klasskamrat 1: Jag undrar varför Mona och Mario inte letar upp varandra när de bor i samma stad. De är kära i varandra… Varför får de inte kontakt på Facebook? Man kan ju söka på varandras namn.

Läraren: Ja, just det. Det behöver du skriva mer om för att texten ska bli förståelig för oss läsare.

Elev: Jag ser nu att jag inte skrivit så mycket om det. Jag tänkte tankar i huvudet men jag har inte skrivit det jag tänkte i texten.

Klasskamrat 2: Jag skulle vilja veta vad de säger till varandra när de träffas igen. Jag skulle vilja att du berättade lite mer! Slutet är kort. Man blir nyfiken på vad de säger till varandra.

Elev: Jag håller med. Slutet är kort. Jag ska ha mer dialog i slutet…

(…)

Lärdomar och reflektioner

Jag blev förvånad över hur mycket eleven själv såg när vi högläste. Jag noterade också att hen reflekterade mer över skrivregler och ordval än innehållet.

Klasskamraterna, däremot, reflekterade och blev nyfikna på själva handlingen i novellen. Klasskamraternas reflektioner och nyfikenhet fick också eleven att vilja skriva mer, förtydliga och förklara innehållet. Textsamtalet gjorde att hen själv blev medveten om vad som behövde förtydligas i texten och det hjälpte hen att få texten mer självbärande.

Jag kommer garanterat att försöka använda mig ännu mer av textsamtal i undervisningen. Jag kommer också försöka ha mer textsamtal i grupp där eleverna får dela idéer och reflektera över språk och innehåll. En förhoppning jag har är att eleverna kanske kan börja ha spontana textsamtal med varandra.

/Linda

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Hur man kan arbeta med argumenterande text enligt genrepedagogikens cirkelmodell

Varför genrepedagogik?

Genrepedagogik är ett explicit undervisningssätt som ger eleverna tillgång till ämnesspråket och förståelse för hur olika typer av texter är uppbyggda. Läraren tydliggör textstrukturer för att eleverna lättare ska kunna läsa, förstå och producera olika texttyper. När man undervisar genrepedagogiskt ger man också eleverna ord och begrepp för att kunna tala om språket – ett metaspråk.

Idag finns det flera böcker där man kan läsa hur man arbetar enligt cirkelmodellen och vilka kreativa och explicita övningar som man kan använda sig av i anslutning till ämnet och genren. De här böckerna brukar jag använda mig av när jag planerar:

IMG_0784.jpg

Lyft språket-lyft tänkandet av Pauline Gibbons och Låt språket bära – genrepedagogik i praktiken av Britt Johansson och Annika Sandell Ring.

Här nedan kommer jag att beskriva hur vi arbetade med den argumenterande genren i Navets språkklass under höstterminen. I Navets språkklass går elever med somaliska som modersmål och de flesta eleverna i klassen hade vid den här tidpunkten gått i klassen i drygt ett läsår.

Cirkelmodellen består av fyra faser och jag kommer beskriva en del av det vi arbetade med i varje fas. Slutmålet var att eleverna skulle skriva en insändare. Eleverna arbetade också med den argumenterande genren under modersmålslektionerna. Även där var målet att skriva en insändare.

 

Fas 1 Bygga upp kunskap: Pedagogiskt engagemang

I den första fasen får eleverna nya kunskaper om ämnet, lär in lämpligt ordförråd och ämnesspecifika begrepp och uttryck.

Vi började vårt arbete med argumenterande genre med att eleverna fick olika påståenden som de tog ställning för eller emot. Det var fyra påståenden som låg eleverna nära:  längre/kortare skoldagar, mer/mindre läxor, mobil/mobilförbud och simundervisning/ ej simundervisning för nyanlända. Eleverna fick först öva sig att använda fraser för att kunna uttrycka sin åsikt:

  • Jag menar att…
  • Jag tycker att…
  • Jag anser att…

Vi tränade mycket på att uttala fraserna och att formulera dem skriftligt. Efter att eleverna blivit säkra på att ta ställning för eller emot olika saker introducerade jag bindeorden eftersom och för att och därför att och berättade att de orden används för att motivera sin åsikt. Sedan introducerade jag även bindeorden för det första, för det andra, för det tredje och dessutom som exempel på hur man kan rangordna sina argument. Meningen med att eleverna fick öva sig att använda orden och fraserna muntligt var att det skulle lägga en grund till vad det innebär att argumentera.

Nu visade det sig att det var lätt för eleverna att tycka och uttrycka en åsikt, de var mycket engagerade, men de hade problem med att framföra argument för sina åsikter. Eleverna använde hellre röststyrkan än egentliga argument för sina åsikter. I de fall det förekom argument så byggde de mest på känslor. Att argumentera visade sig vara något som eleverna inte hade så mycket erfarenhet av. De flesta eleverna i vår språkklass har kort skolbakgrund och de som har skolbakgrund kommer från skolsystem där man inte arbetat med argumentation.

Eftersom det var svårt för många elever att komma på egna argument arbetade vi därför tillsammans i helklass. Vi kom tillsammans överens om att vi skulle argumentera för frågan:  Simundervisning för nyanlända! Vi funderade, tänkte högt och kom på dessa argument:

  • För det första behöver man kunna simma för att inte drunkna på djupt vatten
  • För det andra måste en elev kunna simma för att få ett betyg i idrott
  • Dessutom är det viktigt att kunna simma när man är vuxen och har en egen familj eftersom man måste kunna åka och bada med sina barn

(Det här är ett ämne som engagerar eleverna. Våra elever i Navets språkklass får simundervisning men de vet att det tyvärr inte ser likadant ut på alla skolor!)

I fas ett visade jag också exempel på var man hittar olika former av muntlig och skriftlig argumentation.  Vi tittade på reklam, insändare, debattartiklar och muntliga debatter i tv. Vi studerade även ”argumenterande bilder” som stärkte budskapet i reklamen.

 

Fas 2 Modellering och dekonstruktion

I den andra fasen används en modelltext i den genre man ska arbeta med och textens syfte, struktur och språkliga drag diskuteras. Genom att ta sig an modelltexter så får eleverna lära sig att känna igen olika genrer och hur de är uppbyggda.

För att eleverna skulle få mer förståelse för den argumenterande genrens struktur så använde jag mig av modelltexten”Politiker, inför skoluniform i Sverige!” en insändare som finns med i boken ”Lår språket bära -genrepedagogik i praktiken”. Först gjorde vi en explicit övning. Jag tog ut viktiga meningar från insändaren som jag skrev på textremsor till eleverna. Eleverna delades in två och två och förhandlade sig fram till i vilken ordning meningarna skulle vara. Sedan tog vi fram kort med skrivna bindeord eftersom och därför att, för det första, för det andra, dessutom. Eleverna fick sedan tillsammans diskutera sig fram till hur remsorna skulle kunna bilda en text tillsammans med bindeorden.

Efteråt tittade vi tillsammans på hela texten på projektorn och började dekonstruktionen (isärplockningen) av texten. Även här använde jag mig av boken ”Låt språket bära” som ger många bra exempel på hur man kan lyfta fram struktur och språkliga drag. Den ger även tips på vilka frågor man kan diskutera.

Vi började med att titta på textens rubrik. Vad i rubriken visar att det här är en argumenterande text? Vem vänder sig skribenten till med sin text? Vilken åsikt har skribenten? Vi diskuterade språkliga drag som: Vilka ord i textens inledning talar om för oss att det är frågan om en åsikt, inte om fakta? Vilka andra ord skulle skribenten kunnat använda sig av istället för tycker? Sedan fokuserade vi på argumenten i texten. Vi läste tillsammans och funderade över vilka argument vi hittade för att införa skoluniform. Hur många argument har den här texten? Hur märker man att skribenten påbörjar ett nytt argument? Vilka orsaksbindeord finns?

Den här stöttande och gemensamma läsningen är ett bra verktyg för flerspråkiga elever som bygger ut sina kunskaper om språket!

mahdi2

Vår studiehandledare Mahdi är med och stödjer eleverna under många lektioner. Genom att eleverna får använda sitt starkaste språk när de ska tillägna sig nya kunskaper får de chans att arbeta på en högre kongnitiv och språklig nivå.

Vi lyfte även fram vissa ord explicit för att skapa ett metaspråk i klassen, ord som åsikt, att uttrycka en åsikt, skribent,  ta ställning, ställningstagande, argument och argumentation.

Under nästa lektion gick vi igenom en ny insändare Skolverkets exempeltext ”Inför en köttfri dag!”. Vi gick igenom texten på samma sätt som ovan.

Fas 3 Gemensam textkonstruktion

I den tredje fasen skriver lärare och elever en gemensam text i genren, antingen i helklass eller i mindre grupp. Syftet är att förstärka kunskapen om den genre man arbetat med i de tidigare faserna.

Vi skrev tillsammans på dator och hade texten uppe på projektorn. Vi bestämde oss för att fortsätta att skriva en insändare som argumenterade för simundervisning för nyanlända elever. Den frågan hade vi ju redan formulerat argument till! Vi började med att komma på en bra rubrik till vår insändare. Eleverna fick ge förslag och vi röstade om den bästa rubriken. Vi fortsatte skriva, formulerade om, läste igen och gav nya förslag. Jag ställde frågor som: Hur ska vi börja den här meningen? Hur ska vi inleda det första argumentet? På vilket sätt kan vi uttrycka vår åsikt? Kan någon komma på ett bättre ord? Ska det vara en hel mening eller ska vi dela upp den i två? Med vilka ord kan vi binda ihop de här satserna?

 

image

Vi använder oss även av stöttningsplanscherna, både i det gemensamma och individuella skrivandet, som visar insändarens struktur och språkliga drag. Eleverna fotograferar ofta planscherna och har stödstrukturerna i mobilen.

Vi skrev en hel insändare tillsammans och diskuterade oss fram till en text som alla kände sig nöjda med.

Fas 4 Självständig textkonstruktion

Först i den fjärde fasen arbetar eleverna med individuellt skrivande, där läraren fortsätter att stötta eleverna genom att påminna dem om tidigare förvärvade kunskaper i ämne och språk.

IMG_0066

Flera elever i klassen skriver insändare i par.

En del elever i klassen skrev individuellt medan andra elever som har ingen eller kort skolbakgrund skrev en insändare tillsammans med en kompis och med stöd av studiehandledare. Alla elever i klassen är ännu inte där att de kan skriva en argumenterande text på egen hand, men även de eleverna har fått kunskaper om hur man bygger upp en argumenterande text. Skolframgång handlar ju inte enbart om höga betyg utan att varje elev får gå hem från skolan med nya kunskaper och att eleven fått utvecklats maximalt utifrån sina egna förutsättningar.

Ja, som många säger tar det tid att gå igenom alla faser. Cirkelmodellen är inget ”quick fix”. Det ger dock resultat! Tidigare innan jag upptäckte genrepedagogik och cirkelmodellen så arbetade jag bara med fas 1 och hoppade direkt till fas 4 och då fick inte eleverna tillräcklig stöttning i att skriva en individuell text. Jag lät eleverna skriva mer själva och deras lust och fantasi var i fokus. Jag lärde dem att det var viktigt med skrivreglerna men fokuserade inte lika mycket på språk och struktur. När jag fick tillbaka deras texter blev jag ofta besviken och hade hoppats på att de skulle skriva bättre. Det jag inte förstod då var att jag inte lärt mina elever skrivstrategier. Som tur är har jag lärt mig mer idag och vet att eleverna framförallt behöver stöttning, ämnesspecifikt ordförråd och strukturer för skrivande.

/Linda

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Nyanlända och betyg – jämföra kvaliteten på olika svar

Betygstider. Åter fylls olika facebook-grupper med frågor kring betyg och särskilt knepigt verkar det vara med betygssättning för nyanlända elever. Lärare undrar och frågar varandra, Skolverkets svar försöker tolkas och i detta märks hur olika vi lärare tycker och tänker. Det jag dock har uppfattat är att de allra flesta verkar tycka att betygssättning för nyanlända är svårt.

När det gäller mig själv börjar jag nästan ledsna på mitt ältande. Med jämna mellanrum och ännu mer under våren och hösten har jag funderat på detta. Vad är rätt? Tänker jag rätt? Är jag för hård? Varför sätter en del ”snällbetyg”? Hur blir betygssättningen rättssäker? Vad får vår betygssättning för konsekvenser för eleverna? Jaa, frågorna som upptar mitt huvud är många.

Och så till det som jag tycker är bland det värsta – besvikna elever. Elever som kämpar och tycker att de jobbat så bra så nu är det väl ett godkänt betyg, nu är det väl ett riktigt högt betyg etc? Och så får de kanske ett E och vi lärare känner oss jättenöjda att de kommit så långt och tänker att eleverna borde vara det med, och det är många, men det finns också många elever som inte förstår och som blir just besvikna. ”Vaddå, varför får jag inte C?” Eller så får de åter ett F – även om de utvecklats mycket och vi säger att de jobbar på bra och har lärt sig mycket, så står det ett F. Det tar på självkänslan. Det kan kännas som om de inte  är värda någonting. (Detta har jag skrivit om i ett tidigare inlägg, med rubriken ”Nyanlända 0 F (?), och är du intresserad finns dert länkat här: https://navetssprakklass.wordpress.com/2014/12/15/nyanland-f/ )

Tydliggöra kvalitetsskillnader

I förra veckan funderade jag på hur jag skulle kunna tydliggöra för eleverna olika kvaliteter på svar och då kom jag på att jag skulle kunna använda mig av de svar som eleverna skrivit på det ”prov” som de skulle få tillbaka. ”Provet” handlade om människors möjligheter att påverka och jag valde ut två av frågorna. Därefter valde jag ut ett antal svar (eller delar av svar) som olika elever lämnat. Jag ville använda elevernas egna svar för att då blir de ju en nivå som gäller för de elever som finns i klassen – inte lägre, men inte heller högre än vad elever i klassen just nu redovisar. Vem som skrivit vad redovisades naturligtvis inte.

Jag förklarade syftet för eleverna. Att jag ville få dem att fundera på kvaliteten i olika svar. Att jag ville att de skulle jobba med detta för att få idéer om hur man kan fördjupa ett svar. Jag förklarade för dem att det är svårt att veta vad som exempelvis är ett fördjupat resonemang när man inte har något att förhålla sig till eller att jämföra med. Därför skulle vi nu titta på dessa olika svar. Eleverna fick sitta i grupper om cirka fyra elever och gemensamt titta på texterna. De skulle börja med att titta på ett svar och därefter jämföra svaret med nästa text. De skulle titta på vilken text de tyckte hade det utförligaste svaret och varför de tyckte så. Sedan skulle de titta på nästa text och nästa. De fick reda på att det inte fanns en absolut sanning och att några svar kunde ligga på samma nivå.

20161212_193248           20161212_193313

Det var roligt att höra elevernas resonemang. De tyckte rätt lika, men emellanåt uppstod skiljaktigheter i grupperna – något som de då resonerade om. Jag hörde hur de höll sig till texterna. De underbyggde sina åsikter genom att hänvisa till de olika texterna. Exempelvis hörde jag hur eleverna jämförde antalet uppräknade exempel som fanns i svaren. De samtalade vidare om hur tydligt svaren var – om det gick att förstå vad skribenten menade och de pratade om förklaring i flera led (även om de inte använde just de orden). Det blev givande textsamtal. Textsamtal som sedan fördjupades då vi avslutade lektionen med ett helklassamtal. Då tog jag som lärare en mer aktiv roll och bad eleverna att ytterligare utveckla sina tankar och att även föreslå hur texterna skulle kunna utvecklas.

Jag hoppas, men vet naturligtvis inte än om detta hjälper eleverna – både i att utveckla sitt skrivande och att förstå kvalitetsskillnader och i en förlängning lättare förstå de olika betygsstegen. Just i förra veckan talade vi dock inte något om betyg – jag ville inte blanda in betyg i detta och jag tycker dessutom inte att man kan sätta ett betyg på varje enskilt svar.

/Suzanne

 

 

 

 

 

Hur förklarar man betygssättningen på ett bra sätt för eleverna och hur får man dem att förstå skillnader i kvalitet?

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar